Salpeter uppkommer när biologiskt material bryts ner i jord, och en viktig källa för det är stalljord. På Gustav Vasas tid började armèn allt mer övergå till eldvapen.
De laddades med krut, som till 75 % innehöll salpeter, som fanns i stor koncentration under ladugårdar.
"Salpetersjudare" var ett yrke, vars uppgift bestod i att samla in urindränkt jord
för att kunna ta tillvara salpeter. Denna jord hittade man i böndernas ladugårdar. Bönderna ålades därför att ha trägolv, för att man lättare skulle komma åt salpetern. Den kokades sedan, och slutprodukten
blev krut.
Efterfrågan var speciellt stor under stormaktstiden. Då reste speciella salpetersjudare runt och tvingade bönderna att bryta upp sina ladugårdsgolv och leverera den åtrådda
råvaran. De var mycket impopulära och kallades föraktfullt för "pissegubbar".