Före 1952 innföll midsommardagen den 24 juni, på Johannes Döparens dag. Numera varierar datumet, men varje år infaller midsommarafton på fredagen och midsommardagen på lördagen
efter sommarsolståndet.
I Danmark, Norge och delar av Finland är en tradition i midsommarfirandet att man tänder midsommareldar, och så gjorde man även i sverige förr i tiden.
Numera är det midsommarstången som är den stora samlingspunkten under högtiden. Den lövade och blomsterprydda midsommarstången, eller majstången som den också kallas. Den egentliga majstången är en kontinental
företeelse som är känd sedan medeltiden. Man brukade då pryda stången med blommor och löv - "att maja" - för att fira sommarens ankomst. När denna sed (troligtvis under medeltiden) infördes till Sverige från
Tyskland, kunde den av klimatiska skäl inte iscensättas 1 maj, utan fick vänta till midsommar.
Seden med midsommarstänger spreds från städerna till landsbygden, där stången
ofta fick stå kvar året om. I byarna var det ofta byalaget eller ungdomarna som reste stången.
Enligt folktron är midsommarnatten fylld av "dolda krafter". Blommorna, källornas
vatten, grenarna och daggen ansågs på gott och ont att ha ovanligt starka krafter just denna natt. Daggen som föll på kyrkogårdarna ansågs kunna bota ett stort antal sjukdomar. Midsommardaggen i degen gav extra gott bröd.
Var man sjuk kunde ett sätt till bättring vara att naken rulla sig i midsommarnattens helande dagg.