Nu har jag ett bra tag funnit sån ro i att bara sitta i vävstolen och väva. Jag har under en längre tid gått och titta på min väv lite då och då, men har aldrig känt den rätta inspirationen och ron att kunna sätta mig ner där. Men i mitten av december gick jag in i rummet en dag och kände jag sån längtan, den "rätta inspirationen" infann sig!
'Det var himla roligt tyckte jag! Sedan har jag vävt flera gånger vid olika tillfälle. När jag har satt mig där har jag känt det som att jag har kunnat stänga ute världen och bara kunnat njuta av stunden.
Har du något "andrum" där du känner något liknande? Var då rädd om det och återkom till det med jämna mellanrum och hämta kraft där....